Stäng

Ord innehåller olika mycket information

Översättningssvenska: Han drogs ner i hålet i isen.

Svenska: Han drogs ner i vaken.

Svenska packar gärna ner information i verben, medan engelska håller substantiven informationsrika. Men även svenska substantiv kan ibland bli mer kärnfulla än de engelska, och när man som översättare bara har engelskan att tillgå kan det hända att man glömmer sina svenska ord. Det är inget direkt fel med att tala om hål i isen, men vi brukar säga vak, och för översättaren kan det krävas ett stort aktivt ordförråd för att hitta till den där vaken.

Exemplet ovan är hämtat från en inuitlegend som jag översatte från engelska, och kan osökt relateras till myten om grönländskans (och andra inuitspråks) många ord för snö: det är något så framträdande och relevant i deras kultur att de helt enkelt måste ha många olika ord för det. Det finns säkert viss sanning i den tanken; vi har ju fler vakar i Sverige än i England, och därmed större behov av det kärnfulla ordet vak än engelskan som nöjer sig med hole in the ice. Men att man har större kulturellt behov av ett ord betyder inte att man har massa ord för det fenomenet, liksom grönlänningar inte har så absurt många snöord. De är däremot väldigt bra på sammansättningar – mycket bättre än svenskan – så de kan göra otroligt många sammansättningar där morfemet (alltså grundordet, ordstammen) för snö ingår.

Det är svårt att räkna ord, men om vi räknar sammansättningar kan både grönländska och svenska stoltsera med en vokabulär som är oändligt stor inom alla områden, inte bara snö – även vi kan ju utan vidare dra till med nysnö, kramsnö, eftermiddagssnö, innanförjackansnö och så vidare. Och om vi räknar dessa som individuella ord, kan vi lika gärna räkna afternoon snow, för mellanrumsargumentet är väldigt svagt med tanke på att språk i första hand är talade.

Nej, i min mening är det rimligast att räkna unika rotmorfem, och grönländskan har förvisso ett sådant för fallande snö (qaniit) och ett annat för snö som samlats på marken (aput) – vilket kan jämföras med att svenskan har ett ord för fallande regn (regn) och ett för regn som samlats på marken (pöl – och vatten!). Och liksom grönländskan har svenska en handfull andra morfem för mer specifika snöfenomen, som , slask, skare, modd, lavin med flera.

Rimligtvis var hålet i isen en vak (kikkuleq) även på originalspråket, och fick efter lite korrigering återgå till en mer kärnfull form på svenska – om än inte lika kärnfull som från början, där det är möjligt att hela meningen var formulerad som ett enda långt ord. Inuitspråken är sådana.

Den här texten är ett bearbetat utdrag ur min kommande bok, Svenskan går bananer.

Kommentera